De osynliga barnen

När fattigdomen flyttar in i barndomen

Det är morgon i ett svenskt kök.
En ensam mamma kokar havregrynsgröt till barnen, men äter själv inget.
Barnen märker det inte längre. De har vant sig vid att hon säger att hon inte är hungrig.

Utanför fönstret vaknar världen som vanligt. Skolbussar, nybryggt kaffe, reklam för höstjackor och fredagsmys.
Men i allt fler hem ser verkligheten annorlunda ut.
Den nya fattigdomen har fått barnansikten.

Barn som lär sig oroa sig för tidigt

Det talas ofta om siffror. Om inflation, räntor och priser som stiger.
Men bakom statistiken finns barn — riktiga barn — som tvingas växa upp med oro som livskamrat.

De hör föräldrarna prata tyst om elräkningen.
De märker när kylskåpet ekar tomt och när middagarna blir enklare, tunnare.
De vet när något är fel, även om ingen säger det.

Barn ska inte behöva räkna.
De ska inte behöva förstå vad saker kostar, eller känna skuld för att de vill ha ett äpple till, en ny tröja, eller gå på en klassresa som familjen inte har råd med.

Men allt fler svenska barn gör just det.

När skammen flyttar in i klassrummet

I klassrummet syns det inte alltid — men barnen vet.
De vet vilka som aldrig följer med på skolutflykten,
vilka som inte har matsäck,
vilka som inte bjuder hem någon efter skolan.

Skammen har blivit en del av barndomen.
Den är tyst, men tung.
Den sätter sig i axlarna, i blicken, i sättet att alltid tacka nej med ett leende.

Det handlar inte om brist på kärlek.
De flesta av dessa barn lever med föräldrar som kämpar varje dag, som gör allt för att dölja oron.
Men hur mycket kärlek som än finns,
går det inte att skydda barn helt från den verklighet som fattigdomen för med sig.

Ett land som glömmer sina löften

Sverige har länge velat se sig som ett land där alla barn har samma chans.
Men det är inte sant längre.
Klyftorna växer. Och med dem växer också orättvisan i barns liv.

När ett barn går till skolan hungrigt,
när ett annat inte vågar berätta att det inte blir någon julklapp i år,
när ett tredje slutar tro att framtiden är för alla —
då är det inte längre bara en ekonomisk fråga.
Då är det ett samhälleligt svek.

Vi har låtit marknaden prägla även barndomen.
Vi har vant oss vid att vissa får mer, och andra mindre, som om det vore naturens ordning.
Men barnen ser.
Och de kommer att minnas.

Vi måste tala om barnen – inte bara siffrorna

Politiker pratar gärna om tillväxt, arbetslinje och ansvarstagande.
Men vem tar ansvar för barnet som sitter tyst i matsalen och tittar ner i tallriken?
För tonåringen som säger nej till fritidsaktiviteter för att slippa avslöja att pengarna inte finns?
För den ensamstående mamman som hoppar över middagen – varje kväll – för att barnen ska bli mätta?

Det är inte bara fattigdom vi ser.
Det är ett barns trygghet som sakta vittrar sönder.
Det är barndomar som krymper, drömmar som falnar.

Sverige har råd att skydda sina barn.
Frågan är om vi har modet att se deras verklighet –
och viljan att göra något åt den.

BKRO NOVA - NOVA Barn och Ungdom - NOVA Kvinna

---

Andra inlägg

• När välfärden sviktar och maten blir en lyxfråga – då måste vi våga tala om den nya fattigdomen.
• När tryggheten inte längre räcker till
• Fattigdomen som tystnar – kvinnors kamp i skuggan av ekonomisk kontroll
• Ekonomisk utsatthet bland kvinnor
• Utsattheten hos kvinnor och barn - en analys
• Vi ser dem inte - men de finns överallt
• När orden blir osynliga slag
• Förföljelse, kvinnovåld och bristande skydd
• Tystnaden vi inte får vänja oss vid