Vi byter namn till COSMEA

29 okt. 2025

Barn i skuggan av fattigdomen – röster ur det tysta Sverige

26 okt. 2025

Sverige är ett land som ofta beskrivs som tryggt, jämlikt och välmående. Men under ytan finns en annan berättelse – en berättelse som sällan hörs högt. Den handlar om barn som växer upp i fattigdom. Barn som varje dag kämpar med något de inte borde behöva förstå sig på: brist.

“Mamma säger att vi kanske kan köpa den nästa månad”

Sjuåriga Amina sitter på sin säng och tittar ut genom fönstret. Snön ligger som ett mjukt täcke över gården, och hon ser sina kompisar skratta medan de åker pulka. Hon vill så gärna vara med.
Men overallen hon har är för liten. Dragkedjan går inte upp längre, och stövlarna läcker in. Mamma säger att de kanske kan köpa en ny “nästa månad”, men Amina vet vad det betyder. Nästa månad blir det ofta samma sak. Hon låtsas som att hon inte gillar snö längre. Det är lättare så.

“Jag är inte hungrig, mamma”

Leo är tio år och bor med sin mamma i en liten lägenhet. Det är torsdag, och lönen kommer först på måndag. Mjölken i kylen är nästan slut, och brödet är torrt.
Mamma försöker skämta, säger att de “äter som kungar på måndag”, men Leo ser oron i hennes ögon.

Han säger att han inte är hungrig, fast magen kurrar. Han vill inte att mamma ska känna sig ännu mer ledsen.
På skolan låtsas han att han glömt matsäck när det är utflykt. Han vet att fröken ordnar något, men det känns ändå jobbigt att vara den som alltid “glömmer”.

“Jag sa att jag inte ville följa med – men jag ville”

Ella är 14 år. På Instagram ser hon sina klasskompisar lägga upp bilder från bio, caféer och konserter. Hon trycker på hjärtat, skriver en emoji, men i magen svider det.

När de frågade om hon ville följa med sa hon nej.
Hon sa att hon inte orkade.
Men sanningen var att hon inte hade råd.

Hon har en gammal mobil och ett par slitna skor. Hon försöker att inte bry sig, men ibland känns det som att världen delar upp sig i de som har – och de som står utanför.

När barndomen blir en balansgång

Barnfattigdom i Sverige handlar inte bara om pengar.
Det handlar om livschanser. Om tillhörighet.
Om barn som tystnar för att slippa förklara.

För många familjer är varje månad en kamp. Räkningarna kommer alltid först. Nya skor får vänta. Utflykter ställs in. Och barnen lär sig tidigt att inte önska för mycket.

De blir duktiga på att förstå, på att vara tacksamma, på att dölja sin oro. Men inget barn ska behöva växa upp med den sortens ansvar.

Vi kan göra skillnad – tillsammans

Barnen som lever i fattigdom behöver inte vår medömkan. De behöver vår handling.
Fattigdom är inte något oundvikligt – det är ett samhällsproblem som kan förändras.

Vi kan:
💛 Stödja organisationer som arbetar för barns rättigheter.
💛 Se barnen i vår närhet – fråga, bjud in, inkludera.
💛 Sprida kunskap, bryta tystnaden.
💛 Påverka politiskt för starkare skyddsnät och avgiftsfria aktiviteter för barn.

Det handlar inte bara om pengar – det handlar om värdighet, hopp och framtidstro.

Amina, Leo och Ella finns där ute, mitt ibland oss.
De är våra barns klasskamrater, grannar, lagkamrater.
Och de förtjänar att växa upp i ett samhälle där ingen behöver skämmas för att man har lite mindre.

För varje barn som får känna sig trygg och inkluderad växer inte bara en människa – utan ett helt samhälle.

NOVA Barn och Ungdom - BKRO NOVA - NOVA Kvinna

Barn i skuggan av fattigdomen – när vardagen blir en kamp i det tysta

26 okt. 2025

I Sverige pratar vi ofta om att alla barn ska ha lika möjligheter. Att alla ska få drömma, växa och känna sig trygga. Men bakom välfärdens fasad finns en annan verklighet – en verklighet där barn växer upp med magont över räkningar, där kylskåpet ibland är tomt och där drömmen om ett nytt par skor känns långt borta.

Barnfattigdom i Sverige handlar inte bara om pengar. Det handlar om livschanser, självkänsla och delaktighet. Det handlar om barn som inte bjuder hem kompisar för att de skäms över sin lägenhet, barn som säger att de inte vill följa med på skolutflykten “för att de inte känner för det” – när det egentligen handlar om att familjen inte har råd.

Fattigdom märks i det lilla: i kläder som inte längre passar, i smörgåsar utan pålägg, i oro över att mamma eller pappa ska förlora jobbet. Men den märks också i det stora – i hur barnen ser på sig själva. För när man gång på gång tvingas avstå, börjar man tro att man är mindre värd. Att man inte hör till.

Det finns tusentals barn i Sverige som lever i familjer där varje månad är en balansgång. Där julen skapar stress istället för glädje. Där fritidsaktiviteter blir en lyx, och där sommarlovet känns längre än för andra – inte för att det är ledigt, utan för att det inte finns något att göra.

Och ändå – mitt i allt detta – finns det så mycket styrka. Barn som lär sig tidigt att ta ansvar, som visar omtanke om sina syskon, som drömmer trots allt. Föräldrar som gör sitt yttersta för att skydda sina barn från oron. Lärare, grannar och volontärer som sträcker ut en hand.

Men det räcker inte att beundra deras styrka. Vi måste också våga se orättvisan. Fattigdom bland barn är inget naturfenomen – det är ett samhällsproblem. Och samhällsproblem kan vi förändra.

Vi behöver politiska beslut som stärker familjer med låg inkomst, fler avgiftsfria fritidsaktiviteter, billigare kollektivtrafik och fler sociala stödinsatser. Men vi behöver också medmänsklighet – att vi ser barnen runt omkring oss. Att vi vågar fråga hur någon mår, att vi bjuder in, delar med oss, visar att de inte är ensamma.

För inget barn ska behöva bära vuxenvärldens bekymmer på sina små axlar.
Och inget barn ska behöva skämmas för något de inte kan påverka.

Att lyfta barn ur fattigdom handlar om mer än pengar – det handlar om värdighet, hopp och framtidstro. Och det börjar med att vi bryr oss, ser och agerar.

NOVA Barn och Ungdom - BKRO NOVA - NOVA Kvinna

En trygg hand i svåra stunder – NOVA inrättar hjälpfond 2026

23 okt. 2025

Ibland ställer livet till det på sätt ingen kunnat förutse. Ett oväntat besked, en förlorad inkomst, en räkning som inte går att betala. För den som hamnar i en akut ekonomisk kris kan hjälpen kännas långt borta – och oron växa sig övermäktig.

Därför är vi stolta och glada att kunna berätta att NOVA under 2026 kommer att inrätta en särskild fond för medlemmar i svåra trångmål.

En fond med hjärta

Fonden kommer att finnas till för att ge akut stöd i form av en engångssumma till medlemmar som befinner sig i en krissituation. Det kan handla om någon som riskerar att bli vräkt, står inför en oväntad utgift som hotar ekonomin, eller en familj där barnen behöver hjälp med pengar till exempelvis en skolresa, fritidsaktivitet eller idrottsutrustning.

Vi vet att ekonomiska svårigheter kan drabba vem som helst – snabbt, oväntat och ofta utan egen skuld. Genom fonden vill vi skapa en trygghetens hand att hålla i, när livet gungar till.

Blicken mot framtiden – stipendier 2027

Utöver hjälpfonden planerar NOVA att från våren 2027 inrätta stipendier. De ska kunna sökas av medlemmar, barn och ungdomar som vill utvecklas, växa och förverkliga sina drömmar – inom utbildning, kultur, idrott eller andra viktiga områden.

Genom stipendierna vill vi lyfta fram den kraft, vilja och kreativitet som finns bland våra medlemmar. För oss är det lika viktigt att kunna stötta i svåra tider som att uppmuntra till utveckling, hopp och framtidstro.

Tillsammans gör vi skillnad

NOVA är och har alltid varit ett gemenskapens sammanhang – byggt på omtanke, solidaritet och tillit. Med den nya fonden och de kommande stipendierna vill vi fördjupa det löftet: att vi finns för varandra, i med- och motgång.

För att kunna hjälpa behövs både medel och medmänsklighet. Under året kommer vi att berätta mer om hur fonden kommer att fungera, hur man ansöker, och hur man kan bidra.

För att ingen ska stå ensam i svåra stunder. För att varje medlem ska känna att NOVA bryr sig – på riktigt.

BKRO NOVA - NOVA Kvinna - NOVA Barn och Ungdom

När varje krona räknas – ensamstående kvinnors kamp i ett kallare samhälle

20 okt. 2025

Bakom stängda dörrar pågår en tyst kamp i många svenska hem. Ensamstående kvinnor som varje månad kämpar för att få ekonomin att gå ihop, trots stigande priser och en välfärd som glider allt längre bort. Det handlar inte bara om pengar – det handlar om värdighet, trygghet och rätten att leva utan ständig oro.

Det finns en tyst kamp som pågår i hem runt om i Sverige. Den syns inte alltid i rubrikerna, men den känns i hjärtat hos tusentals ensamstående kvinnor varje månad – när lönen inte räcker, när barnen växer ur kläderna, när matpriserna stiger igen och det inte finns något kvar att dra in på.

Att leva som ensamstående förälder är redan en balansakt. Men i dagens ekonomiska verklighet har balansen blivit nästintill omöjlig. Allt har blivit dyrare – maten, elen, hyran, bussbiljetten, fritidsaktiviteterna. Men lönen? Den står still. Och trygghetssystemet som en gång skulle fånga upp de mest utsatta – känns alltmer som ett nät med stora hål.

När vardagen blir en kamp

Varje månad börjar på nytt, som en hinderbana. Lönen kommer in, räkningarna går ut. Man jonglerar siffror och känslor, försöker skapa trygghet i otrygghet.
En matkasse som förr kostade 500 kronor kostar nu 750. Det handlar inte längre om att välja vad man vill äta – utan om man har råd att äta sig mätt.

Det finns en trötthet som sätter sig i kroppen. Inte bara av stressen över ekonomin, utan av känslan av att hela tiden stå ensam. Att behöva vara både förälder, försörjare, problemlösare och trygg punkt, när man själv knappt orkar stå.

Och medan barnen sover räknas kvitton, vänder man på varje krona och hoppas att ingen oväntad utgift dyker upp. Ett par trasiga skor, en förkylning, en elräkning som blev lite högre – och hela månaden rasar.

Utslagningssamhället växer fram

Sakta men säkert håller Sverige på att förändras. Vi talar ofta om "välfärdslandet" med stolthet – men för många känns det som en berättelse från förr.
Utslagningssamhället har tagit sin skepnad i form av tyst skam, ojämlikhet och system som inte längre räcker till.

Tryggheten – den som en gång var självklar – finns inte längre där för alla.
När man måste be om hjälp från kommunen för att köpa vinterkläder till sitt barn, eller stå i matkön till en välgörenhetsorganisation för att klara veckan, då är något allvarligt fel.

Ingen människa ska behöva leva med ständig oro över basala behov. Ändå gör så många det.
Och det handlar inte om brist på ansvar eller vilja – det handlar om ett system som inte längre skyddar de mest utsatta.

Kvinnor som kämpar i tystnad

Det är ofta kvinnor som drabbas hårdast. De som arbetar deltid i vården, i skolan, i butiker – de yrken som håller samhället igång men sällan värderas som de borde.
De bär inte bara sin egen vardag, utan ofta sina barns framtid, och ändå möts de av krav på att "planera bättre" eller "prioritera annorlunda".

Men hur planerar man bort hunger, ensamhet eller oro? Hur prioriterar man mellan värme i lägenheten och vinterstövlar till sitt barn?

Vi måste börja se

Den här verkligheten borde inte vara tyst. Vi måste våga se de kvinnor som varje dag gör det omöjliga möjligt – och fråga oss varför de behöver göra det alls.
För ingen ska behöva stå ensam i kampen för att överleva i ett samhälle som säger sig värna jämlikhet.

Det är dags att vi pratar om ekonomisk utsatthet med empati, inte skuld. Att vi återinför tryggheten som grund, inte som privilegium.
För ett samhälle mäts inte i hur de starkaste klarar sig – utan i hur vi behandlar dem som kämpar mest.

En personlig reflektion

Jag tänker ofta på alla de kvinnor som kämpar i tystnad. De som går till jobbet med ett leende fast de knappt sovit, de som skippar lunch för att barnen ska få det de behöver, de som aldrig ber om hjälp för att de redan lärt sig att klara sig själva.

Jag har mött dem. Jag har varit en av dem.
Och jag vet hur det känns när oron över ekonomin blir en ständig följeslagare – när man kämpar varje dag för att skapa trygghet trots att tryggheten runt omkring håller på att försvinna.

Det är därför vi måste prata om det här. Inte bara i siffror och statistik, utan med hjärta. För bakom varje budget, varje nedskärning, varje politiskt beslut finns riktiga människor – och alldeles för många av dem kämpar i ensamhet.

Vi måste våga se. Våga lyssna. Våga bry oss.
För ingen ska behöva stå ensam när samhället sviker.

BKRO NOVA - NOVA Kvinna

De osynliga barnen

16 okt. 2025

När fattigdomen flyttar in i barndomen

Det är morgon i ett svenskt kök.
En ensam mamma kokar havregrynsgröt till barnen, men äter själv inget.
Barnen märker det inte längre. De har vant sig vid att hon säger att hon inte är hungrig.

Utanför fönstret vaknar världen som vanligt. Skolbussar, nybryggt kaffe, reklam för höstjackor och fredagsmys.
Men i allt fler hem ser verkligheten annorlunda ut.
Den nya fattigdomen har fått barnansikten.

Barn som lär sig oroa sig för tidigt

Det talas ofta om siffror. Om inflation, räntor och priser som stiger.
Men bakom statistiken finns barn — riktiga barn — som tvingas växa upp med oro som livskamrat.

De hör föräldrarna prata tyst om elräkningen.
De märker när kylskåpet ekar tomt och när middagarna blir enklare, tunnare.
De vet när något är fel, även om ingen säger det.

Barn ska inte behöva räkna.
De ska inte behöva förstå vad saker kostar, eller känna skuld för att de vill ha ett äpple till, en ny tröja, eller gå på en klassresa som familjen inte har råd med.

Men allt fler svenska barn gör just det.

När skammen flyttar in i klassrummet

I klassrummet syns det inte alltid — men barnen vet.
De vet vilka som aldrig följer med på skolutflykten,
vilka som inte har matsäck,
vilka som inte bjuder hem någon efter skolan.

Skammen har blivit en del av barndomen.
Den är tyst, men tung.
Den sätter sig i axlarna, i blicken, i sättet att alltid tacka nej med ett leende.

Det handlar inte om brist på kärlek.
De flesta av dessa barn lever med föräldrar som kämpar varje dag, som gör allt för att dölja oron.
Men hur mycket kärlek som än finns,
går det inte att skydda barn helt från den verklighet som fattigdomen för med sig.

Ett land som glömmer sina löften

Sverige har länge velat se sig som ett land där alla barn har samma chans.
Men det är inte sant längre.
Klyftorna växer. Och med dem växer också orättvisan i barns liv.

När ett barn går till skolan hungrigt,
när ett annat inte vågar berätta att det inte blir någon julklapp i år,
när ett tredje slutar tro att framtiden är för alla —
då är det inte längre bara en ekonomisk fråga.
Då är det ett samhälleligt svek.

Vi har låtit marknaden prägla även barndomen.
Vi har vant oss vid att vissa får mer, och andra mindre, som om det vore naturens ordning.
Men barnen ser.
Och de kommer att minnas.

Vi måste tala om barnen – inte bara siffrorna

Politiker pratar gärna om tillväxt, arbetslinje och ansvarstagande.
Men vem tar ansvar för barnet som sitter tyst i matsalen och tittar ner i tallriken?
För tonåringen som säger nej till fritidsaktiviteter för att slippa avslöja att pengarna inte finns?
För den ensamstående mamman som hoppar över middagen – varje kväll – för att barnen ska bli mätta?

Det är inte bara fattigdom vi ser.
Det är ett barns trygghet som sakta vittrar sönder.
Det är barndomar som krymper, drömmar som falnar.

Sverige har råd att skydda sina barn.
Frågan är om vi har modet att se deras verklighet –
och viljan att göra något åt den.

BKRO NOVA - NOVA Barn och Ungdom - NOVA Kvinna

När välfärden sviktar och maten blir en lyxfråga – då måste vi våga tala om den nya fattigdomen.

16 okt. 2025

Det som en gång var ett löfte – att ingen i Sverige skulle behöva välja mellan mat och värme – håller på att brytas.
Klyftorna växer, och den nya fattigdomen kryper allt längre in i vardagen.
Samtidigt som vinsterna i toppen slår rekord, kämpar allt fler människor för att bara överleva.

Det var en gång ett land som lovade trygghet.
Ett land som byggde sitt samhälle på idén om jämlikhet och rättvisa.
Men efter pandemin, mitt i inflationen och det oroliga världsläget, har grunden börjat rämna.

Matpriserna har stigit till nivåer som för bara några år sedan hade känts otänkbara.
Bröd, smör, potatis, barnmat – det mest vardagliga har blivit dyrt, ibland orimligt dyrt.
Till det kommer skenande hyror, elpriser och bränslekostnader.
Det handlar inte längre om att leva gott, utan om att klara sig till nästa månad.

En ny fattigdom breder ut sig, ofta tyst och skamfylld.
Hos ensamstående föräldrar som hoppar över sina egna måltider för att barnen ska bli mätta.
Hos pensionärer som stänger av värmen för att ha råd med medicin.
Hos arbetande människor som trots heltidsjobb inte längre kan leva på sin lön.

Sverige har blivit ett land där fattigdomen inte alltid syns på utsidan –
men känns i varje hushåll där oron för pengarna har blivit en ständig följeslagare.

Och samtidigt, i andra änden, växer förmögenheterna.
Bolagsvinsterna skjuter i höjden. Bonusarna delas ut som om inget har hänt.
Det gamla klassamhället, som vi trodde vi lämnat bakom oss, står åter mitt ibland oss –
bara mer polerat, mer effektivt, mer obarmhärtigt.

Det är lätt att skylla på kriser.
Men kriser avslöjar framför allt vilka som redan stod svagast,
och vilka som haft råd att klara sig genom dem.
Ojämlikheten är inte en naturkraft. Den är resultatet av politiska beslut,
av prioriteringar och av ett samhälle som slutat värdera solidaritet som styrka.

Sverige har fortfarande råd att vara rättvist.
Men frågan är om vi fortfarande har viljan.
Viljan att bygga ett samhälle där ingen lämnas utanför,
där värdighet inte är en fråga om inkomst.

För ett land mäts inte i sina vinster –
utan i hur det behandlar dem som har minst.
Och just nu är det måttet på väg att gå förlorat.

- Tryggheten är inte borta – men den håller på att glida oss ur händerna.
Det är dags att påminna oss om vad Sverige en gång lovade:
att ingen ska behöva stå ensam i kampen för ett värdigt liv.

BKRO NOVA - NOVA Kvinna - NOVA Barn och Ungdom

När tryggheten inte längre räcker till

16 okt. 2025

Sverige håller på att glida isär.

Det som en gång var ett land byggt på trygghet och jämlikhet har förvandlats till ett samhälle där allt fler lever på marginalen. Efter pandemin, mitt i inflationen och ett oroligt världsläge, har sprickorna i välfärden blivit djupa – och bakom siffrorna döljer sig mänskliga tragedier. Matpriserna har stigit till nivåer ingen trodde möjliga.

Det handlar inte längre om lyxvaror, utan om bröd, smör, potatis – det mest grundläggande.
Till det kommer ökade kostnader för el, hyror, drivmedel och försäkringar. För många är det nu en kamp att klara varje månad.

Den nya fattigdomen är tyst, men påtaglig.
Hos ensamstående föräldrar som hoppar över sina egna måltider för att barnen ska bli mätta.
Hos pensionärer som fryser i sina hem för att elräkningen inte ska bli för hög.
Hos människor som arbetar heltid men ändå inte får ekonomin att gå ihop.

Samtidigt växer klyftorna.
För medan en del knappt har råd med det nödvändiga, ökar vinsterna och förmögenheterna i toppen.
Klassamhället, som vi en gång trodde oss ha lämnat bakom oss, har återvänt i ny skepnad.
Och det väcker en obekväm fråga: hur kunde vi låta det ske?

Det är lätt att skylla på kriser – pandemin, kriget, inflationen – men ojämlikhet skapas inte av slump.
Den växer fram genom beslut, prioriteringar och politiska vägval.
När solidariteten tunnas ut och välfärden försvagas, lämnas människor efter.

Sverige har fortfarande råd att vara ett land där ingen behöver välja mellan mat och värme.
Men viljan måste finnas.
För ett samhälle mäts inte i sina överskott, utan i hur det tar hand om dem som har minst.
Och just nu håller det måttet på att gå förlorat.

BKRO NOVA - NOVA Kvinna - NOVA Barn och Ungdom

Fattigdomen som tystnar – kvinnors kamp i skuggan av ekonomisk kontroll

14 okt. 2025

Allt fler kvinnor i Sverige lever idag i ekonomisk utsatthet. Det är en fattigdom som ofta inte syns vid första anblick – den bärs i tystnad, bakom stängda dörrar, i vardagens små kompromisser. För många handlar det inte om att pengarna tar slut, utan om att friheten gör det.

När en partner kontrollerar ekonomin – bestämmer över pengar, begränsar tillgången till gemensamma resurser eller vägrar ge insyn i familjens ekonomi – blir det inte bara en fråga om pengar. Det blir en fråga om makt.
Kvinnor kan tvingas be om pengar till mat, hygienartiklar, kläder till barnen. De kan hindras från att arbeta, studera eller ha ett eget konto. Och när ekonomin stryps, stryps också möjligheten att lämna en destruktiv relation.

Det här är en form av våld som sällan får rubriker, men som bryter ner självkänslan bit för bit.
Ekonomisk kontroll är inte bara ett sätt att styra – det är ett sätt att fängsla.

Konsekvenserna är djupa. Många kvinnor som lever i ekonomiskt beroende fastnar i en ond cirkel av skuld och skam. De tvingas prioritera överlevnad framför drömmar. Och fattigdomen växer – inte bara i plånboken, utan i livet självt.

Att bryta den här tystnaden kräver mod, men också stöd. Samhället måste se kvinnors ekonomiska frihet som en rättighet, inte en lyx. Varje kvinna ska ha möjlighet att stå på egna ben – att känna trygghet, värdighet och hopp.

För bakom varje siffra i statistiken finns en kvinna. En människa.
Och hennes frihet är värd att kämpa för.

NOVA Kvinna - BKRO NOVA

Ekonomisk utsatthet bland kvinnor

12 okt. 2025

Att leva i ekonomisk utsatthet

Det finns många kvinnor idag som lever i en verklighet där varje krona måste vändas flera gånger. Att aldrig riktigt veta om pengarna kommer räcka till hyra, mat eller barnens vinterkläder är en oro som gnager, dag in och dag ut. Ofta döljer sig dessa berättelser bakom tysta fasader – grannar, kollegor eller vänner som kämpar i det tysta. Ekonomisk utsatthet är inte bara siffror på ett papper, det är känslan av att alltid ligga steget efter, att aldrig riktigt kunna andas ut.

Orättvisor och strukturer

Historiskt har kvinnor haft sämre ekonomiska förutsättningar än män. Låga löner, deltidsarbete och obetalt omsorgsarbete har bidragit till en vardag där ekonomisk självständighet ofta är en avlägsen dröm. Många kvinnor lämnar destruktiva relationer och står plötsligt ensamma med barn och ansvar – utan tryggheten en stabil inkomst ger. Att lyckas ta sig ur en sådan situation kräver både mod och resurser, något som ofta är bristvara.

Den dolda kampen

Ekonomisk utsatthet tär inte bara på plånboken, utan också på självförtroendet och livsglädjen. Skammen över att inte kunna ge sina barn samma möjligheter som andra, att behöva tacka nej till sociala aktiviteter, eller att ständigt behöva prioritera bort egna behov – det är en osynlig kamp som många kvinnor bär på. Ändå visar sig styrkan där man minst anar det. I de enkla lösningarna, i viljan att aldrig ge upp, i förmågan att skapa gemenskap även när resurserna är knappa.

Vikten av stöd och förändring

För att bryta denna onda cirkel krävs både medmänsklighet och samhälleliga insatser. Ingen ska behöva känna sig ensam i kampen för ekonomisk trygghet. Genom att synliggöra strukturer, stärka sociala skyddsnät och skapa fler vägar till egen försörjning kan vi tillsammans skapa ett mer rättvist samhälle. Men det börjar ofta med små handlingar – ett vänligt ord, en hjälpande hand, en öppen dörr. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Den ekonomiska utsattheten har många ansikten, men ingen kvinna ska behöva bära den bördan ensam. Låt oss lyssna, stötta och tro på förändring – för varje kvinnas rätt till ett tryggt och värdigt liv.

NOVA Kvinna - BKRO NOVA

Utsattheten hos kvinnor och barn - en analys

10 okt. 2025

Utsattheten hos kvinnor och barn är ett av de mest grundläggande och samtidigt mest komplexa samhällsproblemen i världen. Den sträcker sig över kulturella, ekonomiska och juridiska gränser och belyser hur makt, kön och beroendeställning samverkar för att skapa och upprätthålla ojämlikhet.

Strukturella orsaker

Kvinnor och barn befinner sig ofta i sociala positioner där de saknar full kontroll över sina livsvillkor. I patriarkala strukturer har kvinnor historiskt sett tilldelats en underordnad roll, där deras värde definierats i relation till män – som döttrar, hustrur eller mödrar. Detta beroende skapar en sårbarhet som kan utnyttjas ekonomiskt, fysiskt och emotionellt.

För barn handlar utsattheten om maktlöshet i sin mest grundläggande form. Barn är beroende av vuxna för skydd, försörjning och omsorg, vilket gör dem särskilt sårbara för försummelse, övergrepp och exploatering. När samhällets skyddsnät brister, är det ofta dessa grupper som drabbas först och hårdast.

Ekonomiska och sociala faktorer

Ekonomisk ojämlikhet fördjupar ofta utsattheten. Kvinnor har i många samhällen lägre löner, osäkrare anställningar och större ansvar för obetalt omsorgsarbete. Detta begränsar deras möjligheter att lämna destruktiva relationer eller att skapa trygghet för sina barn.
För barn kan fattigdom innebära brist på utbildning, vård och trygg boendemiljö – faktorer som i sin tur ökar risken för framtida utsatthet. Den sociala arvseffekten blir påtaglig: ett barns start i livet påverkar dess hela livsbana.

Psykologiska dimensioner

Utsatthet är inte bara en materiell eller fysisk fråga, utan även en psykologisk. Kvinnor som lever under hot eller kontroll utvecklar ofta strategier för att överleva – att tiga, anpassa sig, osynliggöra sin smärta. Barn i otrygga miljöer kan på liknande sätt internalisera skuld, rädsla och skam, vilket påverkar deras identitet och framtida relationer.
Trauman som uppstår i barndomen eller i nära relationer tenderar att lämna djupa spår, inte bara i individen utan också i samhällsstrukturen genom generationer.

Samhällets ansvar och möjligheter

Att motverka utsattheten hos kvinnor och barn kräver mer än skyddslagstiftning. Det kräver ett helhetsperspektiv där utbildning, jämställdhetspolitik, socialt stöd och rättssäkerhet samverkar. Samhället behöver också arbeta med att förändra normer – om makt, kön, våld och ansvar.

När kvinnors och barns röster ges plats, inte som offer utan som aktörer, kan en verklig förändring ske. Deras erfarenheter måste tas på allvar som kunskap om både lidande och motståndskraft.

B K R O NOVA - NOVA Kvinna - NOVA Barn

Vi ser dem inte - men de finns överallt

9 okt. 2025

Det finns kvinnor som går förbi oss varje dag utan att vi ser dem. De sitter på bussen med blicken fäst i marken. De står i kön i affärerna med långärmat trots sommarvärmen. De skrattar när någon frågar hur det är – men skrattet är tunt, nästan ömtåligt. De är utsatta, men de bär sin tystnad som en rustning.

Vi pratar ofta om jämställdhet i Sverige som något självklart, nästan vunnet. Vi har lagar, myndigheter, kampanjer och hashtaggar. Men bakom siffrorna finns verkliga liv – liv som präglas av rädsla, skuld och skam. Kvinnor som inte vet om de vågar gå hem. Kvinnor som inte får ha pengar, vänner eller en egen telefon. Kvinnor som tror att det är deras eget fel.

Det handlar inte bara om fysiskt våld. Det kan vara kontroll, förnedring, hot, ekonomiskt beroende – allt det där som sakta bryter ner en människa inifrån. Många av dem skulle aldrig kalla sig själva ”misshandlade”. De säger bara: ”Han blir arg ibland.”

Och vi andra? Vi vill tro att vi skulle märka något. Att vi skulle ingripa. Men verkligheten är ofta mer obekväm än så. Det är lättare att titta bort, att tänka: ”Det där är deras problem.” Men varje gång vi gör det väljer vi tystnaden – och tystnaden är förövarens bästa vän.

Att hjälpa behöver inte alltid betyda att man stormar in och räddar någon. Ibland handlar det om att fråga två gånger: ”Hur mår du egentligen?” Att lyssna utan att döma. Att visa att det finns en väg ut – även om den känns oändligt lång.

För varje kvinna som reser sig ur ett destruktivt förhållande finns en historia av mod. Ett mod som börjar i det tysta, mitt i skammen, mitt i rädslan. Och det modet är större än någon lagtext, någon debattartikel eller kampanjfilm.

Vi får inte sluta se dem. För de finns där – överallt omkring oss.
Och ibland behöver de bara en enda människa som vågar se.

B K R O NOVA - NOVA Kvinna

När orden blir osynliga slag

7 okt. 2025

Psykisk misshandel lämnar inga blåmärken som syns, inga sår som kan plåstras om. Men den river sönder på insidan. Den börjar ofta tyst – ett ord, en blick, en antydan. "Du överreagerar." "Du minns fel." "Ingen annan skulle stå ut med dig." Till en början kanske man inte ens förstår vad som händer. Man tror att det är ens eget fel, att man borde anstränga sig mer, vara lite snällare, tystare, bättre.

Sakta men säkert försvinner man. Självkänslan, som en gång var självklar, löses upp tills det inte finns något kvar att hålla fast vid. Man börjar tvivla på allt – sina känslor, sina tankar, sitt eget minne. Det är som att leva i ett rum utan speglar, där ens egen bild av sig själv bleknar bort. Och varje gång man försöker stå upp för sig själv blir man nedtryckt igen, med ord som hugger hårdare än någon hand någonsin kunnat.

Det mest förödande är inte skriket, utan tystnaden. Den iskalla tystnaden efter ett gräl, de långa timmarna där skulden växer inom en. Den som blir psykiskt misshandlad lär sig att gå på tå, att läsa av minsta tonfall, att undvika allt som kan väcka ilska. Man blir fånge i sitt eget hem, i sitt eget huvud.

Effekten av den psykiska misshandeln är som en skugga som följer även när man äntligen går därifrån. Den sitter kvar i varje tvivel, varje hjärtslag som rusar när någon höjer rösten. Den lär kroppen att förvänta sig smärta, även när den inte längre finns. Men det finns också något annat där – en tyst styrka.

För när man en dag inser att det inte var ens fel, att kärlek aldrig ska göra ont, då börjar något nytt växa. Det går långsamt, men det växer. Ett litet frö av självkänsla, en röst som viskar: “Jag förtjänar bättre.” Det är början på läkning – inte från det som hände, utan mot att återta sig själv. Och det är den största friheten av alla.

NOVA Kvinna - BKRO NOVA

Förföljelse, kvinnovåld och bristande skydd

2 okt. 2025

Idag vill jag skriva om något som berör oss alla. Om något som inte handlar om enskilda tragedier, utan om ett stort och systematiskt samhällsproblem.
Varje år dödas kvinnor i Sverige av män de har eller har haft en relation med. Dessa kvinnor är döttrar, mödrar, systrar och vänner. Och bakom varje mord finns en historia om rädsla, hot och ofta många rop på hjälp som inte blev hörda.

I genomsnitt dödas 15 till 20 kvinnor i Sverige varje år av en man som de haft en nära relation till. Tusentals kvinnor lever under skyddat boende eller med skyddade personuppgifter, för att de fruktar för sina liv.
Men det här är inte bara siffror – det är liv som släcks, familjer som splittras och barn som växer upp med trauman.

Många av dessa kvinnor utsätts för förföljelse och kontroll även efter att de lämnat relationen. Stalkning, hot, trakasserier och försök att ta makten tillbaka. Förföljelse är inte något man kan ta lätt på – det är en tydlig varningssignal om att våldet kan trappas upp och i värsta fall sluta i mord.

Vi har lagar som ska skydda kvinnor, som kontaktförbud. Men i verkligheten fungerar det alldeles för dåligt.
Alltför få kontaktförbud beviljas. Många kvinnor som senare dödats hade faktiskt sökt kontaktförbud – men fått avslag.
När en kvinna säger att hon är rädd för sitt liv borde det tas på största allvar. Ett kontaktförbud kan bokstavligt talat vara skillnaden mellan liv och död.

När samhället misslyckas lämnas kvinnor ensamma i sin rädsla. Barn blir vittnen eller själva offer för våldet. Och tilliten till polis och rättssystem skadas. Det är ett svek – inte bara mot de enskilda kvinnorna, utan mot oss alla.

Det här handlar också om politik och prioriteringar. Om resurser till polis, socialtjänst och kvinnojourer. Om att lagstiftning och rättssystem måste sätta kvinnors trygghet först.
Vi behöver göra det lättare att få kontaktförbud. Vi behöver elektronisk övervakning för de som bryter mot förbuden. Och vi behöver utbilda alla inom rättsväsendet om våld i nära relationer.
Framför allt behöver vi börja se våld mot kvinnor som det det är – ett av våra största samhällsproblem, och inte något som ska gömmas bakom stängda dörrar.

BKRO NOVA - NOVA Kvinna

Tystnaden vi inte får vänja oss vid

29 sep. 2025

En krönika om kvinnors utsatthet

Hon går hem genom staden en sen kväll. Stegen är lätta, men kroppen är spänd. Nycklarna i handen, telefonen nära. Hon vet var gatlyktorna står, vilka gränder hon ska undvika, hur man ser oberörd ut fast hjärtat dunkar. Hon vet det, för hon är kvinna.

Det är en märklig sorts kunskap, den som aldrig skrivs in i några skolböcker. Att inte ta samma väg hem två kvällar i rad. Att skicka ett sms: "Jag är hemma nu." Att le vänligt, men inte för vänligt, för då kan man uppfattas som inbjudande. Att vara artig, men aldrig ge för mycket av sig själv. Att alltid balansera på den där tunna linan mellan att inte provocera och att inte underkasta sig.

Många säger att vi lever i ett jämställt samhälle. Ändå bär kvinnor på erfarenheter som tystas ner, förminskas, eller aldrig ens uttalas högt. Blickarna på bussen som känns som intrång. Kommentaren på arbetsplatsen som ”bara var ett skämt”. Relationen som gradvis gick från kärlek till kontroll, och från kontroll till rädsla.

Det värsta är inte alltid själva händelsen, utan känslan efteråt. Skulden. Skammen. Frågan som gnager: Var det mitt fel? Hade jag kunnat undvika det om jag bara…? Den tystnaden äter sig in i människor, generation efter generation. Döttrar lär sig av mödrar att vara försiktiga. Och män, även de som aldrig skulle skada, lär sig sällan att förstå hur mycket en kvinna alltid måste tänka före, förebygga, förutse.

Men mitt i allt finns också styrkan. Kvinnor som reser sig, berättar, vägrar skämmas. Kvinnor som stöttar varandra i systerskapets varma rum. Kvinnor som tar plats, även när världen vill göra dem små. Och när en kvinna berättar sin historia och blir trodd, när hon får känna att hennes erfarenhet inte var ”för liten” eller ”inte så farlig”, då händer något. Då spricker tystnaden.

Vi måste våga se kvinnors utsatthet för vad den är – inte ett individuellt problem, utan en samhällsfråga. Inte en privat smärta, utan en kollektiv kamp. Och varje gång vi väljer att lyssna istället för att avfärda, att stötta istället för att döma, så drar vi undan en sten ur den mur av tystnad som byggts kring kvinnors liv.

För ingen ska behöva gå hem med nycklarna mellan fingrarna. Ingen ska behöva fråga sig själv om det var hennes fel. Ingen ska behöva vara stark ensam.

NOVA Kvinna - BKRO NOVA